cids

Det finns ett sug i min mage, det känns som små små fjärilar i magen som fladdrar runt. Jag känner mig nykär, nyduschad och bara glad. Anledningen är att två bloggar som jag följer, Ida Pyk och Frida Fahrman, bloggar om livet i Paris.

Men det är inte Paris jag tänker på, utan Provence. De små gränderna, de stora öppna gatorna, de trevliga människorna, de otrevliga människorna, fontäner (jag älskar fontäner) och bara känslan att vara där. Där träffade jag också B och det var förälskelse vid första ögonkastet (ostigt nog).

Nu kommer han hit om två veckor och kommer sova bredvid mig igen. Jag som precis vant mig vid att vara hemma från Paris! Jag känner mig så lycklig att det känns som om hjärtat ska explodera. Det är en av anledningarna, här är de andra;

- Det är vår.
- Jag älskar mina nära och kära, de är bäst i världen.
- Igår Hanna, idag Niki, imorgon Malin.
- Jag fyller 20 ganska så snart.
- Jag trivs (tack vare mina kurskamrater) på min kurs.
- Det känns som om det finns sommarjobb att söka (äntligen).

När jag blir gammal kanske jag kommer att förstå mig på madamen som envisades med att rätta min horribla franska.

- Un cappuccino s'il vous plaît. Sade jag bestämt.
- Non non, ce ne pas vrai. Sade hon ännu mer bestämt.
- ??. Inte fattade jag vad hon menade. Tänk om jag var tvungen att dricka espresso istället?
- Un café au lait? Frågade hon.
- Oui... Ehh... Un café au lait. Sade jag, men förbannande mig tyst över den franska kulturen.
- ...
- S'il vous plaît!
- C'est bien! Avslutade hon och gav mig min cappuccino café au lait. Den var faktiskt mycket god.