TANKAR.
Vi bestämde att jag inte skulle med till gammelmormors begravning. Bara tanken på det gör mig väldigt ledsen, men det gick bara inte med skolan och allt. Jag var med i tankarna. Nu finns hon bevarad i mitt minne, precis som hon var - leende och glad. Jag önskar bara att jag fick krama henne en gång till.
Kommentarer
Postat av: Christine&Paris
Så känner jag om min farmor också, att jag skulle vilja krama en en sista gång. Men hon finns i mina minnen. Tur man har dem eller hur? :)
Trackback
