cids

Till slut så slog den andra april över till den tredje. En dag som jag nästan förväntade mig skulle vara hemsk, men som visade sig vara motsatsen. En dag där små små fragment från en av de värsta dagarna i mitt liv kom tillbaka till mig. Igår, den andra april, var det exakt ett år sedan min morbror dog. Ett år. Han bara dog... Så där. Så mycket blev fel och de flesta av mina relationer var helt fucked up.

Den andra april 2010, blev jag vuxen på riktigt. Jag hade ett ansvar att vara stark(are), glad(are) och ett stöd för de som behövde det. Ett ansvar som jag tagit på mig ofrivilligt. Femtio år gammal blev min morbror och det var ett år sedan han dog. Nu sitter jag och gråter de tårar som jag höll inne under hela andra april och det känns så skönt.

För det blir lättare. Man saknar, men det blir lättare.

Vila i frid