cids

Hanna började prata om hur bra jag passade i mörkt hår och nu kan jag inte sluta tänka på det... Mina tre år i gymnasiet spenderades som brunett, tills jag inte pallade längre och bara slutade färga det.



Haha, den här bilden. Den här kvällen träffade jag Benjamin för första gången också (inte Benjamin på den här bilden utan min pojkvän haha, det är väl bara folk som känner mig som fattar).


Så himla liten! Här var jag 17 år! Det känns som i år men det är lite mer än två år sedan (några månader innan jag fyllde 18).

Så Hanna, om jag vaknar upp på lördag med brunt hår så är det ditt fel.

foton

Nu har jag pluggat klart för dagen. Huvudet sa ifrån redan för två timmar sen, men eftersom jag promt skulle bli klar idag så fick den tåla lite mer. Nu ska jag in till stan med Hanna och vädret är lika underbart (tror jag, har inte varit ute så mycket ha ha) som i Paris för tre veckor sedan. Frida Fahrman skrev i sin blogg och mys vid kajen och det var precis det som Benjamin, jag och hans kompisar gjorde för tre veckor sedan.

Livet är allt bra ibland.

foto

Jag ser ut som ett långhårigt monster nuförtiden, ett klipp skulle sitta bra. Synd bara att min huvudform inte tillåter en kort frisyr som denna...

Här var det bloggtorka! Det är så att jag har tenta på lördag (japp, på valborg OCH dagen efter min 20-årsdag ha ha...) så mitt nylle är nere i böcker hela tiden. Sen så orkar jag inte blogga faktiskt, har inte så mycket att skriva om heller. Men här kommer lite tips i alla fall;


Just nu har jag det lite kärvt med pengar, men ni som inte har det - go for it!



Denna är lite mer i min prisklass. Får se om jag hinner dit, skule vara kul.

Två nätter i Köpenhamn bokade! Den stora frågan är vad vi ska bo... Att leta hotell kan vara en av de tråkigaste sakerna i världen, men nu ska jag gå och lägga mig - det får bli ett bekymmer i morgon istället.

Ålder:	19 år och 360 dagar
Födelsedatum:	29 april 1991 (en måndag för 7 300 dagar sedan)

© Coco Rocha

Harry Potter-nörden i mig myser när jag ser dessa bilder. Ascoola ju!
Helgen har varit... Hektisk kort sagt. Samtidigt väldigt intressant, det kanske medför en viss spännande framtid. Nu inleds sista vecka som tonåring och den kommer att bestå av plugg. Förhoppningsvis slipper jag plugga på min födelsedag, men eftersom tentan börjar kl 9 dagen efter så måste jag i sängs typ 8... Ha ha!

Långfredagen avklarad. Jesus har dött. Om dygnet bara hade fler timmar, så att jag kunde hinna med allting.

Jobbigt att vara modell till dessa bilder...

I avsaknaden av en riktigt bra fungerande kamera (använder mig ibland av pappas Nikon) så kom jag över den gamla analoga som vi hade med oss jämt under semesterresorna när jag var liten.



Den tar grymt fina bilder. Det är en Canon EOS.



Sen när jag kom hem från en dag på stan med Malin, hittade jag där här i brevlådan. Ett födelsedagskort från "down under". Min barndomsvän pluggar nämligen i Australien nu. Att en bit papper kan göra en så glad!

Det finns ett sug i min mage, det känns som små små fjärilar i magen som fladdrar runt. Jag känner mig nykär, nyduschad och bara glad. Anledningen är att två bloggar som jag följer, Ida Pyk och Frida Fahrman, bloggar om livet i Paris.

Men det är inte Paris jag tänker på, utan Provence. De små gränderna, de stora öppna gatorna, de trevliga människorna, de otrevliga människorna, fontäner (jag älskar fontäner) och bara känslan att vara där. Där träffade jag också B och det var förälskelse vid första ögonkastet (ostigt nog).

Nu kommer han hit om två veckor och kommer sova bredvid mig igen. Jag som precis vant mig vid att vara hemma från Paris! Jag känner mig så lycklig att det känns som om hjärtat ska explodera. Det är en av anledningarna, här är de andra;

- Det är vår.
- Jag älskar mina nära och kära, de är bäst i världen.
- Igår Hanna, idag Niki, imorgon Malin.
- Jag fyller 20 ganska så snart.
- Jag trivs (tack vare mina kurskamrater) på min kurs.
- Det känns som om det finns sommarjobb att söka (äntligen).

När jag blir gammal kanske jag kommer att förstå mig på madamen som envisades med att rätta min horribla franska.

- Un cappuccino s'il vous plaît. Sade jag bestämt.
- Non non, ce ne pas vrai. Sade hon ännu mer bestämt.
- ??. Inte fattade jag vad hon menade. Tänk om jag var tvungen att dricka espresso istället?
- Un café au lait? Frågade hon.
- Oui... Ehh... Un café au lait. Sade jag, men förbannande mig tyst över den franska kulturen.
- ...
- S'il vous plaît!
- C'est bien! Avslutade hon och gav mig min cappuccino café au lait. Den var faktiskt mycket god.

Det här var den finaste klänning jag någonsin sätt. Typ. Den skulle passa bra nu när syster tar examen och jag ska på bröllop. Man borde väl kunna hitta någon liknande, eller hur?

Jag måste sluta älta saker. Acceptera att saker inte är var de var längre. Finna mig i att förändringar kommer att ske och att jag inte kan kontrollera allt. Släppa taget och låta mig föras mig i det nya och ändå vara lycklig. För det är väl bra, allt det som händer? Skrämmande, men sådant är livet.

Det viktiga kommer att finnas kvar i mitt liv och allt annat är oväsentligt.

-pust-



-konstpaus-

Mina strumpor är smutsiga.

I morgon blir bloggen mer munter, he he, om ni har tur.

Jag har tänkt på vissa saker, ganska länge nu och på något sätt så känner jag mig så tom när jag tänker på dessa saker. Indifferent kanske är det ord jag söker.

Varför ska man jaga folk som tar avstånd från en? Det är inte mitt fel, vad jag gör eller hur jag gör - utan det är livsval.

Om någon som förstår sådana livsval, så är det väl jag? Men om jag inte får någon chans att vara till stöd, så kan jag inte heller vara det. Snälla, sluta stäng in dig inom tjocka väggar, släpp in mig igen. Jag står och knackar på och väntar på att du ska släppa in mig.

En dag förra året så stängde jag av mina känslor och släppte inte in någon förrän några månader efter. Jag lärde mig att leva i nuet, även om nuet kanske sucks monkey balls. Men nuet fortsätter att suga om man inte ge det en chans att faktiskt vara bra.

"Sun is shining, the weather is sweet
Make you want to move your dancing feet
To the rescue, here I am
Want you to know, y'all, where I stand"

Mitt favvo-smycke just nu - ett (finns egentligen två) stort och runt örhänge i metallfärgat. Fotat med en fab-web-cam och trots den sura minen så är jag på mycket gott humör (kändes lite konstigt att le mot en dator...)!

Den här röda kavajen har jag dreglat över enda sedan jag såg den hos anywho. Igår när jag var i stan med min kära syster så såg jag den inne på Zara, men med priset på 799 kr så fick jag avstå ha ha. En students verklighet.

Annars har helgen varit jättekul! Spontan utgång med Hanna i hemkommunen med världens värsta baksmälla under lördagen (första baksmälla efter Aix-en-Provence typ... nä där ljög jag, aja), stan med syster, grillkväll + chill hemma hos Hanna, städning (det kan faktiskt vara kul... ibland) samt en tripp till farmor och farfar med min käre far.

Idag fyller också min mamma år, men hon är i Polen och chillar där istället.

I köket.


I mappas (mamma + pappa) sovrum.


I vardagsrummet. Det onda barnet i bakgrunden är jag.

---

© Om ni ska ta dessa bilder så länka till mig då eftersom de är mina privata.

P.s Är det någon som vet hur man för över bilder från sin Ipod Touch/Iphone till datorn? Funkar ju inte...

Datum amore, ad defendendum - Marc by Marc Jacobs.
- "Given in love, for protection"
En till Hanna, en till mig.

P.s Malin, om du hör av dig så finns det en Karl Lagerfeld-flaska som väntar på dig! ;)

Jag fick aldrig se den riktiga Karl Lagerfeld (någon gång ska jag banne mig det) men jag fick med mig hans kära Coca Cola-flaskor istället från Colette. Där hängde också Frida Fahrman och Elin Kling, som satt i ett hörn. Ladurée-låda i bakgrunden. Jag har slutat att leta efter de perfekta makarongerna, för dem har jag hittat nu.



Fina påsar, dregel dregel.

P.s Har jättefina bilder från när Hanna och jag rider men de kräver lite redigering och jag måste plugga ikväll. Men de kommer!

Om åtta minuter måste jag gå på planet, men försöker använda upp mina 15-minuters gratis internet (wooow). Jag känner mig ledsen, det är alltid jobbigt att säga hej då. Jag har gjort allt i min makt att missa planet, men misslyckat. Om B hade följt med mig hem hade helgen varit fulländad.

Nästa vecka blir det nya tag! Tror jag, ha ha. Med plugget i alla fall.

Hinner/orkar inte blogga mer idag, men förhoppningsvis kommer det upp fina bilder från idag i morgon bitti!

Från Frida Fahrman som är bosatt i Paris numera.

Här får du din gamla räksmugglare! En uppdatering från mig själv, som på bilden ovan ser ut som en slavisk isprinsessa till Hanna som visar hur mycket hon tycker om mig ♥

Bilder från facehunter

Något som jag alltid gillat men inte alltid vågat ha på mig är statement-halsband. Stora, annorlunda och oftast i något annat material än guld/silver. Från 80-talet har mamma samlat på sig sådana halsband. Jag önskar att jag var född under 80-talet, bara för att kunna säga att jag levde då...

Ett tips om du bor (eller är) i Stockholm i morgon, gå till Mango och mys runt. Själv kommer jag nog vara hemma och fixa inför Paris-resan nu på fredag. Yay!

Hemma en timme efter föreläsningen och innan jobbet. Efter jobbet ska jag fika med Mikaela. Vad hände med solen?

En klänning i äkta Maria Montazami-stuk! Me gusta.

Hej och hå, den här bloggen har fått lida lite. Under helgen har jag hunnit med;
- Förhandsvisning av Sucker Punch (Zack Snyder was there, so cool!)
- Lagerresning med Malin och Felicia. Fick med mig en svart jumpsuit för 120 riksdaler.
- Första åkturen med den nya bilen.
- Fika hemma hos syster och systers pojkvän.
- Shopping med syster i stan.
- Födelsedagsfest.
- Visning av Emelie och Patriks nya lägenhet.
- Hjälpte till med IKEA-möbler.
- Middag hos farmor och farfar.
- Andra åkturen med nya bilen.
- Hann och prata med Hanna innan jag däckade, ha ha.

Inför min resa till Paris har jag kollat upp om Colette fått in några nya specialdesignade Coca Cola-flaskor. Det hade dem! Denna gång har Daft Punk kommit med två stycken och jag gillar båda två, men vill bara köpa en. Guld eller silver, silver eller guld?






Nu fick jag se att Karl Lagerfeld (the one and only) kommer att släppa tre stycken nya den 8:e april (dagen då jag kommer till Paris) så nu måste jag ha en av dem också, ha ha. Förstår inte vad min hysteri över Coca Cola-merch kommer ifrån, får visa en annan gång det som jag redan har här hemma i mitt rum.

Till slut så slog den andra april över till den tredje. En dag som jag nästan förväntade mig skulle vara hemsk, men som visade sig vara motsatsen. En dag där små små fragment från en av de värsta dagarna i mitt liv kom tillbaka till mig. Igår, den andra april, var det exakt ett år sedan min morbror dog. Ett år. Han bara dog... Så där. Så mycket blev fel och de flesta av mina relationer var helt fucked up.

Den andra april 2010, blev jag vuxen på riktigt. Jag hade ett ansvar att vara stark(are), glad(are) och ett stöd för de som behövde det. Ett ansvar som jag tagit på mig ofrivilligt. Femtio år gammal blev min morbror och det var ett år sedan han dog. Nu sitter jag och gråter de tårar som jag höll inne under hela andra april och det känns så skönt.

För det blir lättare. Man saknar, men det blir lättare.

Vila i frid